Lingo och terminologi inom idrotten

Sport
sportjargon och terminologi

Sportspråk och terminologi är det språk som används av människor för att referera till vissa sportbegrepp. Det finns allmänna sporttermer som gäller för alla sporter, men också sportspecifik jargong som är unik för varje sport. När du tittar på en match kan du vara beredd på att sportjargong används av både speaker, spelare, fans och tränare. Lingo och terminologi lär man sig bäst genom att titta på sporten och lyssna på vad sportvärlden säger. Det bästa sättet är dock att stänga av tv:n när man tittar på sport och sätta på direktradion. Radiosändare använder ofta mycket jargong när de talar.

Innehållsförteckning

Grundläggande termer inom idrotten

Har du någonsin varit på ett sportevenemang och inte förstått vad som pågick? Har du hört fraser som folk sa och som du inte förstod? Här är några av de mest grundläggande sporttermerna:

  • Vinnare: laget eller spelaren som vinner en sportmatch.
  • Förlorare: laget eller spelaren som förlorar en sportmatch.
  • Brott: I sporter med två motståndarlag är anfallaren det lag som för tillfället försöker göra poäng och som vanligtvis har spelbollen.
  • Försvar: I sporter med två motståndarlag är försvaret det lag som försöker förhindra att poäng tas.
  • Hemmalaget: laget som spelar på sin egen arena, i sin egen stad.
  • Utomstående lag: laget som spelar i ett annat lags stadion, stad eller ort.
  • Domare: Spelövervakare som övervakar spelet och ser till att alla följer reglerna. Domare kan också kallas "funktionärer" eller "domare" och utfärdar straff och fattar beslut om tvister i spelet.
  • Motståndare: den spelare eller det lag som spelar mot enskilda spelare eller lag.
  • Tränare: ledaren för ett lag eller en spelare, som hjälper till att undervisa spelarna och fattar viktiga beslut under matcher och träningar.
  • Superstar: En extremt begåvad spelare som ständigt visar upp imponerande statistiska prestationer.

Villkor för idrottsplatser

Dessa termer avser olika idrottsplatser, arenor och deras huvuddrag:

  • Arena: En inomhusanläggning omgiven av sittplatser där idrottsaktiviteter äger rum och som används för stora idrottsevenemang.
  • Område: Utomhus, gräsbevuxen och öppen mark där idrottsevenemang äger rum, särskilt fotboll, baseball och fotboll.
  • Domstolen: Område inomhus eller utomhus med målade sektioner för att markera poäng och gränser under spelet, vilket är vanligt vid basket, tennis, volleyboll eller racquetball.
  • Rink: Område av is eller betong som används för sporter som kräver skridskor, t.ex. konståkning, rullskridskoåkning eller hockey.
  • Spår: Platt område med målade banor som används inom tävlingsidrotten.
  • Mål: Målområdet för fotboll och fotboll. Bollen måste gå in i eller passera genom ett mål.
  • Bucket: Spelområdet för basketboll. Bollen måste gå in i korgen.
  • Målgång: Den sista linjen på en bana som markerar slutet på ett lopp.
  • Sidlinjen: Linje i lagsporter där tränaren och de spelare som inte är i spel befinner sig. Sidolinjen anger områdets gränser; om man passerar sidolinjen betyder det att ett spel inte är giltigt.

Lingo om sportfel och straff

Dessa termer avser straff och fouls som ofta förekommer i olika sporter:

  • Kontaktfel: Olaglig fysisk kontakt som hindrar en spelare från att utföra önskad handling.
  • Fördröjning av spelet: Inom idrotten utdöms detta straff när en spelare begår en handling som fördröjer spelets gång.
  • Offside: Att ställa upp eller röra sig över en gränslinje som markerar motståndarens territorium.
  • Utförsäljning: Det ena laget är betydligt bättre än det andra.
  • Plötslig död: Avser en situation där det första laget som gör mål i en förlängningsperiod (nödvändig när det fortfarande står lika efter att den ordinarie tiden har gått ut) förklaras som vinnare.
  • Osportsligt beteende: Straff för att argumentera med en funktionär, visa hänsynslös och onödig fysisk kontakt mot en motståndare eller upprepade gånger använda obscena ord.
  • Ned till tråden: Det är troligt att resultatet av en händelse kommer att avgöras av resultatet av det sista spelet eller den sista sekvensen.
  • Vinnare av spelet: En poänginsats som görs med lite eller ingen tid kvar av matchen och som effektivt säkrar en seger för laget/spelaren.
  • Glasyr: Att kalla till en abrupt timeout för att desorientera en medlem av motståndaren och hindra dem från att lyckas i slutskedet av en match.

Sportspråk

Dessa termer innefattar en allmän, unik jargong som används inom flera idrotter:

  • Barnburner: En match som är hårt omtvistad från början till slut.
  • Bänkvärmare: En spelare som stannar vid sidlinjen och har minimal speltid på planen.
  • Verkställare: En spelare som är beroende av att skydda lagkamrater och skrämma motståndarna när han eller hon kommer in på spelplanen.
  • Utanför gränserna: Spelaren eller bollen korsar någon av de gränslinjer som omsluter spelområdet.
  • Omsättning: Att begå en handling som leder till att bollen förloras till motståndarlaget.
  • Bang-Bang Play: Ett spel som utspelar sig på ett ganska oöverskådligt sätt så att domslutet från funktionären har potential att gå åt båda hållen.
  • Återkallande av samtal: Det ursprungliga domslutet från domaren ändras efter en granskning bild för bild av reprisen på videon.
  • Fördel av hemmaplan: En liten fördel för värdlaget på grund av publikljudet och att man är bekant med omgivningen.
  • Att kasta in handduken: När ett lag/en spelare gör en handling som uttrycker ett minimalt förtroende för sin uppfattade chans att vinna en tävling.

VANLIGA FRÅGOR

Vilka är de vanligaste termerna som används för att beskriva seger inom idrotten?

Några populära slangord som används för att beskriva när ett lag eller en person vinner är "dub", "w" och "upset". Upset används för att beskriva en viss typ av seger där ett lag eller en idrottsman som ansågs vara underdog kan övervinna oddsen och vinna. Termer som "dub" och "w" används ofta i fraser som "caught a dub" eller "took the w".

Varifrån kommer sportspråket?

Det finns ingen enskild person eller plats som skapar sportspråket. I stället kommer sportjargongen oftast från personer som spelar eller tittar på en viss sport religiöst. Vanligast är att idrottsslang kommer från spelare och tränare som börjar använda vissa termer för att referera till aspekter av sin sport, som sedan får spridning. Annan sportjargong börjar som catch phrases eller idiom som används av kommentatorer, sportjournalister och programledare. Många andra former av idrottsjargong kommer från sportfans, används i sociala kretsar och sprids sedan i stor skala tills de blir en del av sportens kultur.